Blöh vad jag har varit trött om kvällarna den här veckan.
Det kan ju bero på att jag får sätta mig ner först vid 8-tiden på kvällen också. Hämta kids, fixa mat, ut med hunden och sen är kl 20.
Gubbarna äter mig ur huset. Det är inte ens tal om att göra så mycket att det räcker till följande dag också. De äter upp allt iallafall. Idag hade jag 2-rätters middag med mig till jobbet som lunch. Rester från iförrgår och rester från igår, för det fanns så lite kvar av vardera.
Igår snöade det då jag gick ut med Ajax. Ett såntdär sakta snöfall. Trots att det var så sent så att solen hade gått ner för länge sedan så lyste snön upp så mycket att jag kunde gå utan ficklampa. (Mitt ute i ingenstans utan vägbelysning.) Det var tyst och bara snön knarrade under mina fötter. Jag var dessutom precis rätt klädd så jag varken frös eller blev svettig. Härligt! Jag fick en såndär känsla att jag skulle ha kunnat promenera hur långt som helst. (Men vi nöjde oss med en långpromenad istället. ;) Hehe.)
Jag välkomnar snön, men några cm räcker.
2 säger nåt om saken:
Just det är en fantastisk fördel med vintern, man behöver ingen pannlampa om man bara promenerar! Extra plus då månen lyser, då är känslan magisk! :)
Detta känns som en enorm lättnad emot det hemska mörkret. Nu känns det som om det har vänt mot bättre tider. :)
Skicka en kommentar